söndag 28 juli 2013

Saeculum - Ursula Poznanski

(Ledsen för dålig uppdatering här, har hänt så mycket under sommarlovet utöver läsning och böcker att jag har svårt att hinna med bokrecensioner, tyvärr.)



Saeculum är namnet på ett rollspelssällskap som i sina rollspel håller sig till 1400-talet, vilket innebär att deras mat, redskap och material måste vara kända under 1400-talet. Bastian, en ambitiös medicinstudent, följer motvilligt med sin flickvän Sandra på detta rollspel. När platsen för rollspelet avslöjas är en av deltagarna starkt emot valet av spelort, hon påstår att platsen är förbannad och att ingen kommer att komma levande därifrån. Det finns nämligen en sägen om platsen de ska till, en berättelse om en adelsman och hans oäkta bror med en mörk profetia. Men de åker ändå och efter en lång resa har de kommit fram till platsen för rollspelet där det börjar hända obehagliga saker, folk försvinner, det blir allt farligare. Frågan är vem som egentligen kontrollerar spelet... 


Det första man tänker på när man ser Saeculum är att den är så himla cool! Svartvit och mystisk och underbar. Den börjar ganska vardagligt (för att vara på en medeltidsmarknad, vill säga) men känslan finns där redan från början. Det är en känsla av att någonting kommer att hända, något dramatiskt, något som kan få förödande konsekvenser…


Bastian, bokens huvudkaraktär, är ganska fånig tycker jag. Särskilt i början, då störde jag mig mycket. Men han växer som karaktär, det gör de flesta, men sedan händer det något som får läsaren att helt ändra uppfattning. T.ex. så tycker jag jättemycket om Iris, en annan karaktär, nu när jag har läst hela boken, men det gjorde jag inte alls i början. I helhet är karaktärerna realistiska och intressanta.

Saeculum är lättläst och det händer något hela tiden. Det är en helt ny värld, jag har inte läst något liknande förut. Den är inget för den lättskrämde och vidskepliga. Jag blev själv lite rädd ibland (men berätta inte att jag erkände det), för Ursula Poznanski (har tyvärr inte läst hennes tidigare verk Erebos, men kanske borde jag?) är väldigt duktig på att använda liknelser och metaforer. Det pratas om Den oändliga historien och hobbitar, vilket får en att känna igen sig och det obehagliga blir än mer påträngande. Jag säger: läs!


1 kommentar:

  1. Jag har läst Erebos (men inte Saeculum, haha). Tycker definitivt du ska läsa den! Jag minns att jag tyckte den var lite tung i mitten då det blev mycket att komma ihåg, men åh vad bra den var när man läst ut den. Den är också sådär småläskig (även fast man inte vill erkänna det).

    SvaraRadera